KRITIK
(2013)

An essay for #Kritik, Koreografisk Journal, a new biannual journal about seeing Choreography as an art form.

Editors: Rebecca Chenitnell and Marie Fahlin
Download magazine >

text in Swedish / in English scroll down or coming soon.

 

kritik

Olika självklarheter, det handlar om ord, meningar och mod, att våga stå där med sitt namn, sin åsikt, sitt tyckande, sin kunskap och sin research, skylta med den där rakt ut i offentligheten. Det är svårt. Att säga det som inte är sagt. Att formulera det. Samma dilemma tillhör konstnären. Olika självklarheter, det handlar om ord, meningar och mod, att våga stå där med sitt namn, sin åsikt, sitt tyckande, sin kunskap och sin research, material och metod, skylta med dessa rakt ut i offentligheten. Det är svårt. Att säga det som inte är sagt. Sagt, inte sagt. Att formulera det. Och att repetera, reflektera, repetera det… Olika självklarheter, det handlar om ord, meningar och mod, att våga stå där med sitt namn, sin åsikt, sitt tyckande, sin kunskap och sin research, skylta med det rakt ut i offentligheten. Det är svårt. Att säga det som inte är sagt. Sagt, inte sagt. Att formulera det. Det, det handlar om:

 

kritik                                                              

 

Jag tittade på ordet länge, jämförde det med andra liknande kritik, kritik och kritik och såg hur det liksom studsade till               kritik               . Det var som om det var meningen, som om det var gjort för att, man skulle anstränga sig när man såg det, att man skulle lära sig att se, inte bara titta. Ljudade man ordet kunde man riktigt höra stoppen, stoppen, pauserna som ska få en att hoppa till, reagera.

[kriti?:k]
k          ri          tiiii       k
kritik

ljudet av
egen fonetik av
ordet av

tanken

 

Ännu var det ganska abstrakt, inte att jag tyckte om, men varför jag tyckte att kritik var så mycket bättre än kritik och kritik och de jag tidigare erfarit. Enkelt uttryckt berodde det på en kombination av ljud, känsla och tanke. Däremot är det svårare att klargöra skillnaden på kursivt och regular i ljud, men en viss skillnad finns där också i föreställt ljud, fet innebär mer ljud, regular är normalhögt och kursivt snett finstilt lutande ljud, inte paranteskuvat, men ändå lite speciellt och lite ensamsatt. Det är komplext, särskilt också att förklara, för vad är ord jämfört med situation, vad medför det upplevt beskrivna?

Är det en översättning av tanken eller endast en slags skriftlig tolkning av hur något; en föreställning, verk eller utställning känns eller uppfattas i kombination av ett jag (ofta i delad påverkande massa) och kompletterande adderade material, människa och miljö eller är det något eget, annat?
Denna gång uppfattades det ensamt (utan en påverkande massa), förfrågan kom via mejl, kontexten är Koreografiska Konstitutet och tidningen är ny, sammanhanget är nyfiket nytt för mig, jag är inte personlig med scen och utövare.

Oavsett, kritik hoppade. Det hoppade upp och ner och upp igen, k:et först och sen de andra bokstäverna, r  t och k. Torr energi skrek det. kritik Och jag gick på det direkt. Känslan gick före tanken. Jag måste behärska mig. Att tänka objektivt; för mig rakt på kritik, på känslan jag hade av kritik. Det är ett erkänt ord inom både tal och skrift, andra är t.ex. beroende av ett ljud, av en oral förvaltare. Kritik är ett ord, sprunget ur reflektion och bildning, ett ord som inte behöver kläs för att ha tyngd. Referens och citat. Innebörden av, innebär metod för vad vetenskap och forskning omtvistad, självbevisad eller överbevisad vilar på. Det finns många möjligheter att praktisera, hur att använda, liksom vedertagna idéer för hur det bör användas och av vem.

En kortare människa på 1.20 m
En längre människa på 1.90 m

Konventioner. Förväntan på, föreställning om och funktion. Om det är använt på ett sätt som sig bör, tolkas innehåll framför genre och stil. Retorik. Precisa följder av ord, iscensatt subjektivitet eller objektivitet med syfte att övertala. Samma ord låter olikt eller uppfattas olikt beroende på mun, kultur och föreställning. Med stöd av egen erfarenhet så tror jag att alla ord bebos1 av något unikt utifrån den konstruktion de föddes ur; plats, språk och identitet förutom egen påverkan. Apostrof, längd, kolon eller punkter, bidrar till utseende och form liksom att förkortningar av ord finns ger ytterligare information. Varför aldrig synonymer riktigt helt kan berätta samma historia oavsett hur varsamt de än sätts samman med andra ordkombinationer och uttryck. Kritik är inte lika med vare sig: anmärkning, granskning eller bedömning – n n nnning på rad innebär en mjukhet redan i munnen. Honung. Nej, innehåll är förenat med estetik, formen vi ger det, i förhållande till vad det är, det som tillfälligtvis råder.
Det som komplext nog inte samma är som igår, utan förändras hela tiden; är, är i process, liksom allt annat också är. Varför det är extra intressant att titta på den kritik som vi har framför oss nu, som är nu, jämföra med hur den var, hur man såg på den innan, idag och hur den kommer bedömas i framtiden. Dela, dela, skriva skriva, utveckla utveckla. Titta på hur synen på något har förändrats, om det har utvecklats, eller om det bara är sättet att skriva kritik på, titta på den som utvecklats eller om det är både upphovsman till föremålet för, föremålet, scenen för föremålet, kontext och tanke runt, samtal om amatör, professionell och skribent, tänkare som har. Utvecklats, förändrats. Ops, ops, nu blir det kul kul!
Och så var vi där igen, i:

kritik

Framförande och intryck, allt stämde - det var rätt. Luftighet, radavstånd och dessutom medvetet eller omedvetet så hade det relevans till tid. Kritik, daglig media brast i all form av djupare uppföljning av utveckling i och av det humanistiska fältet.
Det betyder kanske att det var fel faktiskt. Att jag måste tänka om, jag gjorde det för lätt för mig, vad var det egentligen jag tyckte studsade; innehåll eller estetik? Jag har längtat efter kritik så länge att jag inte längre kan bedöma kvalitén på det när det väl dyker upp. Uppvuxen med ett visst språk, en dialekt, en terminologi är jag böjd inför en viss standard – standarden, min Akilleshäl och skygglapp. Alltså bedömer jag       kritik   , när jag ser det nu, som att form fyller funktion. Svart på vitt. Att estetiken, fet eller kursiv inte tog över, nej estetiken var underordnad, neutral och innehållet stod i centrum. Eller var den överordnad, stilen? För vad var det som övertygade egentligen? Vad var det som medverkade till tanken att detta var rätt? Anledning och syfte skymdes uppenbart av Regular, standard, normalt, neutralt, rakt, rent, ärligt, äkta, direkt. Presentationen var präglad av: helt enkelt och utan krusiduller.

Krusiduller, det andra. Orena andra. Krussidulliga.

 

Lisa Torell
Lisa Torell, konstnär
Lisa Torell, en halvlång konstnär på 1,78 m.
(2013-10-08, krussidullig.)

 

 

 

 

 

1.)              Bebo ett ord jag har lånat från Mikhail Bakhtins metafor ”De bebodda orden” som han använder sig av för att hävda tanken att alla ord som vi använder har ingått i ett tidigare sammanhang.